Många tankar.

God kväll.

Sitter med datan i knät och sneglar på veckans brott. Tycker det är ganska intressant.

Mitt huvud går på högvar dygnet runt. Många tankar, men innerst inne vet jag att detta kommer bli det bästa. Men så mycket man måste greja med innan, det är sjukt. Det det handlar om är att gå isär. Att lämna sin "trygghet" till att skaffa sig en egen trygghet. Jag har funderat fram och tillbaka. Att ta modet att ens säga att man inte vill längre det var stort för mig. Väldigt svårt, men nu har det blivit en lättnad. Men ändå så är det så mycket olöst. Men allt är nytt och det kommer vara så ett tag. Vill / kan inte bara flytta. Vi har ett hus, barn, bilar m.m. Det är mkt. Men vi har fått en tid på banken på torsdag redan. Så det kommer väll bli lite lättare då när man vet hur man skall gå till väga. Jag sitter och frågar mig själv i huvudet miljoner frågor, jag vaknar på natten och funderar. Det är mycket tankar. men det enda jag kan tänka är att det kommer att bli bra / jag vet det. Det är något som säger det. Att ta av mig förlovningsringen, det var svårt. Men det är gjort och det känns konstigt på fingret. Den har ju suttit där sedan 2006. Självklart är det jätte tråkigt när man går isär, men fungerar det inte så är det svårt. Då kan man inte fortsätta, i allfall inte för mig. Nästan 9 år tillsammans. Det är länge, det har varit toppen, dåligt, roligt, tråkigt men nu så avslutar jag detta. För nu kom jag till en punkt i livet där jag inte tycker att det fungerar. Jag lever i en "bubbla" jag vill massa annat och vill ha mitt liv / kärlek på ett helt annat sett. Kommer det att ske? Det får tiden utvisa. Jag har inte bråttom med något. Det ända jag vill är en egen bostad med barnen och skaffa mig en trygghet, en vardag för mig och barnen.

I morgon är det jobb igen det underlättar för mig, då tänker jag mestadels bara på jobbet. O snart är det torsdag så man kan få hjälp med lite svar. Sen får vi se hur fort allt kommer att gå. 1 vecka, månad halv år? Ingen aning.

Men det kommer att bli bra!

   

// Alexandra

 

Gillar

Kommentarer